Väderöarna har sin sanna magi året runt. Det är bara lite besvärligare att ta sig dit under vissa delar av året. Denna vinter kommer gå till historien som en av de blåsigaste någonsin, nu senast blåste det 40 sekundmeter. Tre dagar efter orkanen funderade jag på att haka på en utfärd dit ut med Dyk Leif. Som idag inte heter Leif utan Anders. Jag var så otroligt nöjd över upplevelsen runt Divers Night och kände på mig att det här blir något speciellt det. I alla fall för mig. Nya båten Triton var fullbokad. Sällskapet bestod av västkustens flitigaste dykare, de flesta från Strömstad Sportdykarklubb. Och så jag. Som skulle dyka torrdräkt ute första gången.
Viktoria fixade och trixade så vips hade jag en instruktör från Oxygene i Lysekil som buddy och det hela började kännas ganska realistiskt så jag bokade in mig.
Gänget samlades tidigt på morgonen i Hamburgsund och vi åkte ut. Det tar inte många minuter för Triton att passera Väderöfjorden och snart var vi framme vid Kolter i den absolut norraste delen av Väderöarna. Det blåste nästan ingenting men självklart gick det extremt kraftig gammal sjö och jag tittade mig lite förvånat omkring. Här?? Själva Kolter är en liten kobbe och de höga dyningarna bröts friskt och vågorna skummade kring skäret. Men alla verkade nöjda och skuttade ivrigt i. Det gjorde jag och Niklas också efter en genomgång av olika torrdräktsövningar vi (jag) skulle göra och torrdräktens do´s and dont´s. På tre meter var det som att åka runt i en tvättmaskin. Havet var komplett mjölkvitt och gick hit och dit med en otrolig kraft. Det drog rejält på 10 meter också, och sikten var urkass – även för dem som var nere på 25 plus. Vi skippade övningarna och bara dök i stället. En meter från berghällen skådades Väderöaranas fantastiska fauna tydligt och klart, nu i takt till en gammal orkan. Nakensnäckor överallt, verkligen överallt.
I övrigt var sikten två kanske tre meter, vitt av små små luftbubblor. Mäktigt vad havets kraft kan ge!! Tvättmaskinskänslan satt i hela dyket faktiskt.
Alla var därför rörande överens om att ta en annan del av härligheten för dyk två. Anders föreslog Södra Ärholmen och alla instämde. Igen. Nu var förutsättningarna betydlig bättre även om det var begränsad sikt, kanske fem meter. Men återigen nakensnäckor i överflöd! Och sjöharar i mängder, havsanemon, trollhummer.. Att det simmade omkring säl när vi hoppade i gjorde inte saken sämre. Fattades bara att några skulle hälsa på där under ytan men det gjorde de inte, fast jag hoppades in i det sista. Nu fick jag göra de där övningarna men det var ganska snabbt avklarat och det blev ett helt underbart dyk! Jag missade helt att mitt ansikte var bart i det femgradiga vattnet, det tog ett tag innan det tinade upp igen 🙂
Värt allt flera gånger om, enda bra med att vår kust är dykbar denna hittills snöfattiga vinter!
