Det sjuder åter av liv längs västerhavet efter en ovanligt lång, snöig och istäckt vinter. Flugor och humlor flyger nyvaket omkring, fjärilarna ser till att de inte dör ut och Strandskatorna letar boplats, precis nyanlända efter sin långa resa. Inte bara ovan ytan fascinerar naturen; det är ett rekordår för nakensnäckor! Enligt uppgift är det “fullt” av dem. Jag har lärt mig att nakensnäckans favoritmat är öronmanetägg. Mycket ägg, mycket nakensnäckor, få öronmaneter. Vilket ger ett svar på varför det knappt fanns enda öronmanet i fiol (som också var ett bra nakensnäckeår men årets upplaga saknar tydligen motstycke). För alla oss som bittert missade KonTikis nakensnäckehelg med självaste Klas Malmberg som ledare kan sägas att de lyckliga som får lära sig allt om dessa små konstverk gör det i ett 4-gradigt hav med mycket varierande sikt och ovanligt kraftiga strömmar – ett resultat av veckans hårda vindar. Jag ska försöka få lite tips om några snäckor, tyvärr kunde jag som önskat inte hoppa in bara på ett dyk. Seminariet var överbelagt.. Istället ägnade jag denna fantastiska vårdag med strålande sol och snälla vindar åt coastal exploring 😉 Hemma i Hunnebo, igen. På min barndoms stigar. Jag hade nästan hela samhället för mig själv, tid att njuta, tid att tänka och tid att bara vara tacksamt nostalgiskt. Konstaterar från altanen att ett disskikt just döljde Väderöarna… Slänger med två bilder på nakensnäckor. En har jag tagit, en har Sören tagit. Ni får själva gissa vilken 😉 Tack tack och tack för att allt detta finns!