Möte med valhaj. Och mig själv. Paradiset del ll

Plötsligt dyker de bara upp. Flera stycken. Enorma även om det är “ungdomarna” som besöker Mocambique. Just för att det är sa otroligt mycket plankton. Vid fullmane gar plankotn till ytan och valhajen och mantorna följer efter. Detta gör att sikten inte är den bästa, jag hörde faktiskt talas om 2-4 meter pa nagot dyk. Men jag har haft tur. Eller sa är vi nordbor inte sa knuschliga med just sikten. Det är runt 30 grader i vattnet och det tar aldrig slut. Det är bläckfisk, det är manta, det är alla möjliga och omöjliga fiskar, det är Green Turtle, det är… allt…

Dykningen här är tuff. Riktigt tuff. De skojar själva och säger att kan man dyka här sa kan man dyka vart som helst. Jag köper det direkt. Tyvärr har jag enorma problem med tryckutjämningen men det gar bättre och bättre. Jag ger mig i alla fall inte. Fast jag inte är nagon tuffing, inte alls. Negativ entry och bara liksom plumsa ner utan att se nagot alls. Ingen lina, inget rev (jo nagonstans där nere saklart) ingenting.. För mig är det naturigtvis megajobbigt. Dessutom en sanslös batresa till reven, jag kommer garanterat aterkomma till den. Men Uffe, jag kommer aldrig gnälla pa dina utfärder igen. Jag är verkligen glad över att mjälten höll, tror att alla revbenen är ok och ingen kota verkar krossad. Indiska Oceanen bjöd pa 5-metersvagor idag. Skipper körde för fullt med 2×75 hk, verkligen fullgas.

Vi hörs igen, stressa inte!