Det finns en tid for allt sags det. Det betyder ju att det finns en tid att uppleva paradiset. Jag forsoker helst undvika superlativ men finner inga ord for att beskriva detta stalle pa ett mer neutralt satt. Det ar helt magiskt! Mocambique ar 2500 km langt. Vilket innebar 2500 km kust. Det ar ett av varldens fattigaste lander och kampar med massa problem efter portugisernas oseriosa kolonialiserng som avslutades med ett blodigt uppror 1975. Darefter foljde ar av vidriga inbordeskrig. Detta till trots ar det de lyckligaste manniskor jag nagonsin traffat. Sa genuina, sa narvarande, sa okomplicerade. Inga riktiga vagar, sandstigar av olika bredd, ruckliga hus eller hyddor med halmtak och malaria. Anda ler alla stort och halsar glatt och fragar How do you do mam.. De tar sig tid att bada i havet, barnen leker obekymrat och det rader en oandlig harmoni. Det finns liksom ingen stress.. Det var inte sa varst svart att komma in i den lunken. Dessvarre har jag inte kunnat dyka an, ar brakforkyld med kranglande bihalor. Men inte ens det blir ett problem fast nagra av varldens basta divesites vantar. De vantar i overmorgon ocksa. Whale Shark turen i morse blev installd pa grund av rough sea. Men det kommer en ny chans i morgon..

Aterkommer med rapport om dykturer, sedan far jag nog beratta mer nar jag ar hemma igen. Sitter just nu vid en dator med ett annat tangenbord an det som ses. Pa nagot satt. Det ar 100 grader varmt och jag ska faktiskt ga och ta mig ett dopp. Till…

Det ar val sa det ar i paradiset.